Så nära..

Börjar väl med att ursäkta extremt dålig uppdatering. Fast än jag har ingen bra ursäkt för det!

Ja så var VM i stort sett över. Det gick ju galant för Sverige! Eller inte. Både dressyr och fälttävlan blev ju faktiskt lite av ett fiasko om man nu får säga så. Hopplaget förvånade mig faktiskt, jag trodde inte själv att det skulle gå så pass bra som det faktiskt gjorde, även om vi nu missade direkt kvalet till OS med en placering. Surt, men det är så det är! Satt uppe halva natten och kollade på nations cupen, sen igår natt blev det ju sista individuella omgången. Och jag kan erkänna att jag nästan grät när Roffes rivning kom. Som den mannen hade förtjänat att vara med i finalen! Jag hade kunnat sätta mycket pengar på att han hade kunnat ta hem hela skiten, sån ryttare som han är! Är det någon jag ser upp till inom hoppsporten så är det Roffe. Så mjukt och följsamt, han får det att se ut som rena barnleken. Sen att han är svensk gör ju bara saken mycket bättre :-) Men som sagt, en rivning ifrån en finalplats, en rivning som såg så löjlig ut, hade lika gärna kunnat vara utan den! Så det är inom sporten antar jag..

I alla fall, back to reality då. Här hemma på gården kör vi på fullt ös medvetslös för tillfället. Har tagit in alla 3åringar nu, så 5 st är de totalt. Mindre kul för de är galna nu de första 2 veckorna typ. Inte hanterade på 3 år så inte så konstigt men de lär sig faktiskt väldigt fort. Får väl se hur det kommer gå med dem!

Det ska komma en ny tjej nu runt den 19:e. Hon var här i en vecka i september tror jag det var men sen skulle hon till Kentucky så hon kommer hit efter det. Ska bli väldigt skönt för just nu är det mycket! Skönt är det dock att varje veckodag kommer en kille och hjälper till med mockningen på morgonen så vi behöver inte bekymmra oss om det, sen på eftermiddagen kommer en annan kille och fyller alla höpåsar och krattar walkern. Om jag och Karolina hade behövt gjort det också så hade vi nog inte slutat jobba förrän väldigt sent. Som det är brukar vi vara klara runt 6 vilket känns långt nog...

Idag åkte vi til Seaview, hoppade med Justin som inte varit ute nu på typ 3 veckor. Men oj så duktig hon var! Dubbel nolla i 90cm wihoo :-) Allt kändes bra faktiskt, hon lyssnade på mig och blev inte tokig och drog mig till botten av varje hinder, så det känns som hon börjar lära sig! Hoppas det håller i sig nu..

Annars vet jag inte om det har hänt så värst mycket. Så intressant är mitt liv! Haha.. Hästar hästar och återigen hästar. Men det är ju dom jag älskar mest! :-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0